Goombas och Koopa Troopas

I måndags stod jag för andra gången upp på El Mundo.

Anders och Henriks klubb på Erstagatan på Söder är som bekant stans överlägset mest intima med en självreglerande publik som brukar uppgå till just de 30-35 personer som innebär att stället blir smockat.

Line-upen denna afton var riktigt tung och samlade bland annat mina tre favoritkomiker jag lärt känna från rookiescenen. Jag hade fått tio minuter tilldelade och var först ut i andra akten, som förutom mig bestod av Martin Lagos och Al Pitcher. (Stabilt sällskap - ja.) Första giget på El Mundo i augusti förra hösten hör lätt till topp 3 för 2010, och jag kan efter det här giget nu i måndags inte vara annat än riktigt jävla nöjd. Några nya rutiner som har slipats fram under våren om tysk tv-reklam och Glenn Strömberg satt precis där jag vill ha dem, och publikens respons var riktigt skön.


Det är dags att börja boka upp sig på fler gig. I kalendern just nu återstår två tider; mitt 6:e och sista inbokade tillfälle på Big Ben om en vecka, 31/3, och veckan därpå Maffia Comedy 5/4.

Bland de mest givna standupämnena har jag sen jag började med standup räknat Glenn Hysén. Det finns många anledningar varför. En rätt hyfsad självgodhet, den uppenbara partiskheten, det illa dolda tyskhatet (citatet "Ballack är ju en nolla jämfört med Ronaldinho..." hör till bland det mest bisarra och exceptionella jag hört) samt diverse omotiverade och ogenomtänkta utspel.
Så kom förra sommaren fotbolls-VM i Sydafrika, och det kändes lite långsökt att introducera just Hysén när kollegan Glenn Strömbergs visa röst gjorde sig konstant gällande i tv-rutan. Jag valde att kompromissa och introducerade istället den inte alltför olike Strömberg som substitut (som vokaliserade mitt dåliga samvete i olika sammanhang), men inte mer än som en kort inledning på en rutin om amerikanska sportkommentatorer och deras omotiverade entusiasm i alla lägen.

Vid det här laget (jag räknade i fredags, 4:e mars, till 1 år av standup sen debuten på The Liffey förra året) har Glenn Strömberg för mig uppenbarat sig som en allt mer intressant karaktär, och han känns nu nästan jämbördig sin knappt två månader äldre expertkollega med samma namn och hemort. På sin plats, då, att föra in honom i materialet på allvar. Hittils har jag hunnit köra varianter av min nya Zlatan/Strömberg-rutin på Big Ben och Flopp Comedy, och det har funkat riktigt bra.

Som liten trivia kan jag nämna att jag faktiskt har träffat Glenn Strömberg, som på jobbet kom fram och frågade hur många människor som dog när Vasa sjönk. Jag sms:ade halva min bekantskapskrets för att bara en timme senare upptäcka att jag skickat iväg "Träffade just Glenn Hysén!!!".

Full fart denna månad. Maffia Comedy nu på tisdag, Big Ben på torsdag och El Mundo den 21:a.

Igår hade jag oflyt. Lördag kväll och jag var laddad för att ta mig till Norra Brunn där jag tänkt kolla Martin Lagos och Özz Nujen. Det skulle bli ett Norra Brunn hat-trick; mitt säsongskort för 200 spänn har verkligen kommit till användning på sistone eftersom jag de senaste två helgerna varit och kollat på både Hasse Brontén och Tobias Persson (som levererat som de proffs de är).
Bad news mötte mig i dörren: Stället var fullt. Packat. Gick inte in någon mer. Någon mer gick inte in. Bara att vända.
Jag deppade inte alltför länge utan hade istället en grym kväll med några polare och nya bekantskaper på Debaser Medis.

Nu är jag hemma från februaris sista gig, på Big Ben. Inte varje dag man blir påad av Aron Flam. Det var mitt fjärde där i år, jag gick ut som 2:a och kan konstatera att det känns som att jag lyckas lite bättre för varje tillfälle. Ikväll fick jag väldigt kul feedback från både publik och klubbvärd, vilket peppar till att sätta sig ner och jobba hårt med nytt. Nu i mars väntar en hel del giggande med tillfällen på Big Ben, Maffia Comedy, FLOPP Comedy på O'Learys i Liljeholem och El Mundo.

Jag har precis kommit hem från mitt 4:e gig i år. Det var första gången jag körde på Maffia Comedy på Underbara Bar. Jag gick ut som trea med fem minuter och kan glad konstatera att det gick bra. (Fantastisk målande och intressant beskrivning när jag om 50 år ska kolla tillbaka på mitt standupliv och genom denna blogg försöka minnas - "Det gick bra."). Nu är klockan 23.20 och jag har inte ätit middag. Om åtta timmar ska jag upp för min filmmusikslektion. Ge sig på att laga nuggets med ris eller bara köra ett äpple och istället satsa på rejäl frukost? (Jag kan köra en återkoppling i nästa inlägg med det slutgiltiga valet så vi slipper se denna viktiga fråga utan svar).

Mina tre andra gig so far 2011 har ägt rum på Big Ben, två stycken med tre veckors mellanrum - det senaste i torsdags - och däremellan har jag varit på Skrattarå ute i Årsta. Så pass bra som gigen ändå gått hittils kan det konstateras som alla redan vet: Arbete lönar sig. It does. Och jag försöker arbeta aktivt. Samtidigt som jag inte tänker kompromissa en smula med komposition och indierockande. Den stora frågan är kanske när man ska börja skära ner på sömnen. Vi får se.

Sushi, ok.

Med tanke på inriktningen på denna blogg så får det konstateras att 2010 har varit ett ståuppens år. Liffey i torsdags blev inställt så jag räknar ihop till 25 gig. En stabil grund.

Höjdpunkter i år blev för egen del Bungy Comedy, Skrattstock och El Mundo. Roligaste och framför allt mest lärorika tillfället då jag varit och kollat på andra blev på Go Bananas Comedy Club för drygt en och en halv månad sen. Martin Lagos, Henrik Schyffert, Isak Jansson och Tobias Persson var de som körde och det blir inte bättre än så.

2011 bådar gott. Jag har börjat jobba aktivt med att skriva material och det börjar lossna allt mer på den fronten. Under hösten har jag tittat rätt mycket på stand up och det känns som att jag tagit till mig mycket av det jag sett. Man får försöka lära sig av mästarna. Eller be-mästrarna. Förhoppning är att själv ganska snart kunna ta allt till en ny nivå. I förrgår fick jag ett mejl med sex (!) nya tider på Big Ben fram till april. Kommer bli grymt.

Gott nytt år!

Söndag och bara två dagar ifrån årets mörkaste. (BLACK METAL!)

I torsdags var jag i Gävle och ståuppade på GASTA. Vid kvart över fyra rullade jag i snöoväder från Stockholms Central norrut för att 100 minuter, något kapitel av Hitchens "God Is Not Great" och några ytterst mediokert skrivna artiklar i "Levande Historia" ("ett slag mot vaden med detta vapen kunde göra vem som helst till krympling") anlända i en stad som har en stadsdel som heter Brynäs. Tungt.

GASTA är en otroligt välorganiserad klubb (mitt gig, som ursprungligen skulle ha varit i november, bokades in redan i somras) och drivs av Hans och Stephan. Lokalen är Gävle Folkets Hus med förutsättningar i toppklass vad gäller scen, ljus och ljud. Publiken visade sig också, likt ryktet tidigare låtit gälla, höra till den mest entusiastiska jag upplevt.
Jag hade sju minuter och körde en kombination av beprövat och lite nytt, där jag bland annat lyckats gävlefiera min s k uruk-hai-rutin genom att ersätta Riddarfjären i Stockholm med Gavleån, stadshuset med det lokala rådhuset och Münchenbryggeriet med Gävle stadsbibliotek. Responsen var riktigt bra och jag fick höra mycket snällt av klubbägarna och de andra komikerna som körde.
Just med tanke på den fantastiska välvilligheten hos publiken blir giget samtidigt inte helt lätt att bedöma. Man får förstås inte bli arrogant: om responsen är bra, vilket den var den här kvällen, då är målet förstås i någon mån uppnått. Samtidigt hade jag en stark känsla av icke-medvetenhet kring sjävla framförandet. I jul väntar nötande av såväl material som leverans.
En annan som körde i torsdags var Mattias Heldevik som kommer uppifrån trakterna kring nämnda stad. Referenserna satt som en smäck och han gjorde ett enormt gig. Ikväll kör han på Big Ben och om jag pallar ska jag dra mig dit kolla så att han landat på jorden igen.

Väldigt spontant hade jag även fått fredagen inbokad. Komikerkollegan och Södertäljesonen Anders Flodqvist hade stand up på KTH:s pub ute i Södertälje. Det blev en riktigt rolig tillställning med några kollegor som jag kört med flera gånger tidigare samt ett 50-tal studenter som absolverat sina sista tentor och som var på vad som bara kan beskrivas som vilt humör. Jag har aldrig upplevt en publikrespons med sådan utmejslad (och på sätt och vis något tragisk) dramaturgi tidigare: responsen i första akten var extrem, för att sen i andra akten gradvis dala. Jag hade turen att vara först ut i andra medan alkoholen ännu inte tagit ut sin fulla rätt och giget blev lyckat. Så lyckat att jag stannade kvar ett tag efteråt och fick bekanta mig med studenter i ämnen som jag aldrig skulle förstå något av. Trevligt.

Nu väntar närmast Liffey den 30:e. Vilken tur att kåta tyska tv-reklam-speakers gör sig på ett engelskspråkigt gig också.

Jag ligger med min nya MacBook Pro. Alltså, not in that way. Har ganska nyss vaknat, ledig idag, klockan är 11.19 och efter att detta underbara ting levererades i måndags har jag nu även hunnit med att installera en router. Detta förlöpte bekvämt nog utan något tjafs (eller som tyskarna säger - reibungslos) så att jag nu kan ligga här med huvudet på sänggaveln och kolla Facebook innan jag ens gått upp.

I helgen var jag i Hamburg. Det var grymt. Innan hade jag som mest bara varit där några timmar; ett regnigt lunchstopp för 10 år sen på väg till färjan i Kiel och några veckor semester i Sverige.
Hamburg är fint. Riktigt fint. Huvudmålet var julmarknaden som invigdes just denna helg och från vilken jag nu bland annat fått med mig hem en Glühwein-mugg och ett fantastiskt intryck i form av den oerhört taffliga julgran som stod på torget och skar sig framför det pampiga rådhuset. Såsom det uttrycktes på en banderoll var det en gåva från "norwegische Stadt Trondheim". Trondheimarna måste ha letat upp den risigaste granen i hela jävla Mellannorge. Jag kunde riktigt se framför mig hur de stått där och sågat medan de argsint mummlat: "Jeg må förtälje, 1940... 1940!!"
Övriga höjdpunkter var de stora hamnkvarteren som just nu håller på att byggas om till ett Hamburgs svar på Hammarby Sjöstad ("Poggenmühlenbrücke" är värt en bildsökning), Internationales Maritime Museum (som hade precis allt om sjöfart förutom ett ord om Vasa) och den 450-grams Schnitzel som jag åt till lunch på söndagen. Nåt för Aftonbladet. "Gå upp ett halvt kilo på bara 20 minuter!" Det var så mäktigt att jag fick vaska fem pommes frites.

Nu sitter jag innan onsdagsinnebandyn ute på SU med en uppgift till på fredag som går ut på att "komponera om" de 20 första takterna i Mozarts 40:e symfoni, första satsen. Det innebär konkret att jag ska komma på en ny melodi, men i övrigt behålla hela strukturen inklusive arrangering och orkestrering såsom Wolfgang satte det på pränt. Bra med den här läxan är att ingen jävel, förutsatt att jag följer direktiven, kommer kunna klaga på att det är dåligt komponerat. The fucking Master himself did it.

Igår tisdag körde jag sista tillfället på Komikercupen på Mesogios. Det var rejält med folk, inklusive en väldigt smickrande skara arbets- och improkurskollegor som dök upp. För att inte nämna min alldeles egna huligan Christoffer Arehorn som varit på samtliga tre tillfällen! Giget som sådant gick okej. Vid förra tillfället lyckades jag dra över mina fem minuter med nästan 30 sekunder (vilket kan låta harmlöst men inte är vidare proffsigt i ett tävlingssammanhang) och inför igår hade jag gett mig fan på att se till att hålla mig inom tiden. Det lyckades. I viss mån blev det dock på bekostnad av utförandet, som kändes stressat. Till mina bästa gig hör ironiskt nog sådana där jag just dragit över lite, och därför handlar det just nu mycket om att på allvar lära sig anpassa mängden material utifrån tid. Den mycket skicklige Martin Krantz har erbjudit sig att gå igenom ett manus för att se hur materialet kan bli mer koncist. Det kommer jag nog ha stor glädje av.
På det stora en väldigt kul kväll med en av mina favoriter i Isak Jansson som höll ihop allt mycket bra. Efteråt bar det av till två separata "efterfester" innan jag drog mig hem genom djävulskylan till Sickla. Det är alltid kul när folk verkar uppskatta det man gör. Eller åtminstone intresserar sig för det.

Jag har börjat lyssna lite på Oasis (så dags nu). "Acquiesce" och "She's Electric" är två riktigt bra låtar. Den senare är lite väl mycket Beatles, vilket jag stör mig lite på. Men hade jag tyckt att någon "hon" var electric hade den nog haft en rätt hyfsad genomslagskraft.

Imorgon får jag förmodligen en MacBook Pro levererad. Förjtänt? Förmodligen inte. Men schtek.

Igår fick jag brev från dem som tydligen har hand om delar av min ekonomiska situation efter det att jag fyllt 65. Mer precist var det ett försäkringsbrev med uppgifter kring mig och min framtid de ville att jag skulle kolla igenom. I förbigående nämndes det exakta datum då jag går i pension - den 1 oktober 2052. Jag har noterat det i kalendern.

Den 30:e november 2010 ligger något närmare i tiden. Då kör jag mitt tredje och sista tillfälle på Komikercupen. Komikercupen som hållits varje tisdag under hösten på Mesogios vid Åsögatan har utgjort vad som känns som en substantiell andel av mina gig denna höst (vilket är lite oroande eftersom jag bara varit där och kört två gånger). Jag anmälde mig till KC främst för att få tillfälle att giga tillsammans med duktiga kollegor. Nu har jag genom att jag lyckades vinna förra omgången lyckats klättra upp på en femteplats i seriespelet. Om jag kan lyckas dra halva Sickla till avslutningstillfället och dessutom får juryns röst kanske jag har en chans att ta hem allt.

Det går framåt med stand-upen. Jag har stillat min värsta frustration över segheten i att jobba fram nya rutiner genom att ändå lyckas göra just det. Delvis genom att material serverats på fat (som historien om att Indien erbjöd sig att importera sjuka kor från Europa under galna kosjukan i hopp om att undvika mass-slakt, vilket jag läste i Christopher Hitchens briljante "God Is Not Great") men även genom att arbeta fram eget (som min jämförelse av likheterna i självironi mellan Al Qaeda och metalfans). Just nu tänker jag mycket mer på själva hantverket, och då framför allt publikdynamik. Det finns en så kallad uppsjö att lära sig. Och det känns som jag kommit en bit på väg.

Egentligen har jag min onsdagsinnebandy ikväll. Men så visar det sig att det ikväll är Go Bananas Comedy Club på Helenes krog med Tobias Persson, Soran Ismail, Isak Jansson och Martin Lagos. Jag bangade bandyn förra veckan och känner att jag egentligen inte får göra det igen. Men det är en tung line-up. Damnit. Jag kommer bli fet på standupen.

I måndags gigade jag äntligen på El Mundo - stans i mitt tycke charmigaste standup-klubb. Det blev en väldigt rolig kväll där det kändes som att jag under mitt gig red lite på någon slags våg redan från början. Efter mycket fram och tillbaka beslutade jag att inleda med min oro för häckel-risk på grund av lampan på väggen, en typ av pepparkaksgubbeliknande gul sak med enorma läppar, som jag anser påminde om mina. Det funkade väldigt bra, och därefter flöt det på bättre än vad jag kunde ha hoppats med uruk-haier, naiva franska soldater under första världskriget och knattelagstränare. Fortfarande dyker polare upp på gigen och det är fantastiskt kul.
Henrik och Anders som driver klubben gör ett toppenjobb.

Ikväll var jag tillbaka på Big Ben och körde fem minuter. Mitt allt som allt tredje där, helt okej gig. Nu väntar faktiskt uppehåll till den 30:e september (!), nästan en månad, innan jag gigar på Liffey igen. Hoppas kunna smälla in nåt däremellan.

När nytt material funkar så pass bra som det gör blir jag ännu mer pepp på att skriva mer. Just nu ligger en hel del och puttrar...

Det är ingen tvekan om att hösten kickar loss. Jag har hunnit med introveckan på min kompositionsutbildning vid Kulturama i Hammarby Sjöstad (en kvarts promenad från min lägenhet i Sickla) och stand-upen är efter gig på Big Ben för två veckor sen och Komikaze i tisdags numera i full gång. Kommande vecka väntar ytterligare två gig. Ye-ha!

Tisdagen på Komikazes nyöppnade klubb på Sugar Bar blev riktigt kul. En oväntad, fantastisk uppslutning med folk från jobbet gjorde detta gig till en höjdare. En positiv överraskning var också att en helt ny rutin om fransmännens potentiella agerande i reaktion på den tyska Schlieffenplanen under 1:a världskriget funkade riktigt bra (och faktiskt gick hem bäst av allt). Det är glädjande att det är en rutin som låter sig översättas relativt lätt till engelska. Så småningom hoppas jag vara tillbaka på The Liffey som öppnar igen för säsongen den 9:e.

Jag kollade igen på mitt Untergang/Rammstein-parodiklipp jag gjorde förra hösten. Det är nu uppe i 80 000 visningar på Youtube och jag tycker fortfarande det blev rätt lyckat.
http://www.youtube.com/watch?v=zaIX7aqPxOs

Första giget för hösten är avklarat. Kom för ett tag sen hem från Big Ben efter en toppenkväll. En fantastisk uppslutning av kollegor och polare la grunden för en riktigt rolig comeback.

Publiken sviker inte Big Ben. Jag har varit där de senaste två söndagarna och det har varit riktigt packat. Även idag var det välbesökt. Jag gick ut som trea och körde fem minuter, lite gammalt och lite halvnytt. Kände att jag gjorde en helt okej insats. Materialet flöt på och jag rörde mig lite mer medvetet på scen.

Ser grymt fram emot kommande gig. Det är en maffig känsla att stå och snacka uruk-haier, Glenn Strömberg och knattelagstränare och få den respons som de faktiskt genererar.

11 augusti.

Det börjar närma sig första giget på närmare en och en halv månad. Kommande söndag, den 15:e, kör jag några minuter på Big Ben. Det blir andra gången där efter min svenska debut på samma ställe i slutet av mars.

Jag passade i söndags på att slå två flugor i en smäll och teama upp med en polare på nämnda ställe för lite öldrickande och research (?). Samtliga mina favoritnamn var där och gjorde bra ifrån sig. Att stå och betrakta showen med deltagarnas tillhörande nervösa vankande innan scentid och själv vara helt avslappand är ett privilegium.

Idag - på jobbet, mellan min 902:a och 903:a (?) guidning på Vasa - har jag utvecklat och omstrukturerat en del i-princip-nytt material (jag hann köra det en enda gång, under senaste giget i början av juni). Känslan är lovande. När det kommer till att arbeta fram nytt material tror jag också att jag har kommit fram till en lite mer organiserad metod. Det betyder inte att det inte fortfarande är ett jävla projekt att utforma det som ska sägas, ord för ord. Pulsen går upp och jag går fram och tillbaka stirrandes ner i golvet (eller snarare ingenstans) hemma på mina 22 kvadrat medan associationerna går för fulla cylindrar.

Efter Big Ben gigar jag på Ego den 25/8. Därefter - och detta ser jag fram emot enormt - har jag fått en tid på El Mundo den 30:e. El Mundo på Erstagatan på Söder är ett av de första ställena jag var och kollade standup på. Det är intimt och intellektuellt och bara ett måste-ställe att ha kört på för min del. I oktober och november stundar sen gig i först Märsta och därefter Gävle.

Rubriken är lite väl överdriven; faktum är att ineffektivitet den senaste tiden inte alls är något jag reflekterat över speciellt mycket.
Men visst. Det är ledigt. Tokledigt, fram till 6:e juli då jag börjar guida på Vasamuseet mer eller mindre sommaren ut. Varje mans dröm, med tanke på fotbollskalaset, så även min. Under denna ledighet har - however - hittils inte blivit alltför mycket gjort. En idé jag har är att min ledighet bör fyllas med kreativa aktiviteter. Tanken var att utnyttja sommaren till att börja jobba fram nytt material till hösten. Verkligen sätta sig ner och se till att jag, när det sen bär av, har så jag verkligen kan köra på. Det har inte blivit så. I slutändan handlar det om brist på motivation. Att verkligen sätta sig ner och jobba fram ett material är förstås troligtvis inte den mest lämpade arbetsformen in the first place, åtminstone inte för mig, men sen känns hösten också ännu rätt avlägsen (trots att den egentligen inte är det och jag har ett gig på Ego om ganska exakt två månader, den 24:e augusti). Som med all kreativ verksamhet är någon form av respons ett måste för att orka ge sig in i det på allvar, och där är några eventuella skratt på Big Ben en söndagkväll i oktober inte riktigt morot enough för mig att sätta mig ner nu i juni, mellan Mexiko-Urugay och Grekland-Argentina, och plågsamt extrahera någon vardagsobservation satt i absurd kontext. Det känns okej. När det väl blir dags kommer jag se till att vara on top of the game.

Jag är högst tillfreds med tillvaron eftersom jag blivit antagen till Kulturamas ettåriga utbildning i komposition, och det kommande året kommer jag för första gången sen gymnasiet bryta det akademiska helvetets meningslösa bana och tillägna mig något jag verkligen vill. Efter fyra och ett halvt år av försök till film-/spelmusikskomposition i vad som får beskrivas som någon form av semi-surrealistiskt vakuum kommer jag nu syssla med komponerande på heltid. As if that wasn't kick-ass.

En intensiv stand-up-vecka är härmed över. Skrattstock förra lördagen, vilket känns som en evighet sen, Komikaze på Ego i tisdags, Liffey i torsdags, och ikväll Stardust Comedy Club i Enköping.

Det är kul att saker verkligen har börjat ta fart. Mitt nästa gig blir mitt tionde! Även om jag inte vet när just detta blir av. Först i slutet av augusti har jag ännu en kväll på Ego inbokad. Ska försöka komma tillbaka till Big Ben för ett andra gig, mitt senaste där var i slutet av mars. Och gärna mer Liffey. Annars kan det bli lite snålt just under sommaren eftersom en del klubbar tar uppehåll. Tid att på allvar påbörja nytt material. Vilket jag är vansinnigt sugen på att göra.

Mest av allt i veckan tar jag nog med mig giget från The Liffey. Trots att jag kände mig horribelt förberedd gick det riktigt bra, och de andra komikerna var grymt sköna att ha att göra med. Min nya rutin om amerikanska sportkommentatorer gjorde sig bra i engelskspråkigt format. Vilket gör det extra kul, eftersom det är exakt den typ av rutin jag vill göra. Obeservation satt i absurd kontext.
Tar även med ett mycket intressant "studiebesök" på Norra Brunn i onsdags där jag såg Johan Rheborg. Fan vad arg han är, och fan vad kul det är. Och givetvis ett jävla stöd från mina polare som supportar och feedbackar fullt ut.